Jo, jag vill ju skriva ner min förlossningsberättelse. Mest för min skull :)

Så jag passar på nu när Olivia sover..

 

Det började den torsdagen den 22/8.. Som ni redan har läst så åkte jag in till SÖS för en kontroll om vattnet hade gått eller inte, vilket det inte hade.

Efter jag hade legat med CTG fick jag prata med läkaren igen.. och hon tyckte att jag skulle bli igångsatt redan under dagen istället för att vänta till dagen efter (jag skulle bli igångsatt den 23/8 egentligen.).

 

Sååå, då var det bara att åka hem och hämtta BB-väskan :D

Iiiih, vad det pirrade i magen när jag gick hemifrån.. jag tänkte att nästa gång vi kommer hem, är vi TRE..

 

Andreas föräldrar skjutsade in mig till SÖS. Och efter ett tag kom Andreas också.

Det hela började med en lång väntan på att något rum skulle bli ledigt... Jag tror vi väntade i 3-4 timmar?! Det var lite jobbigt. Då hade man ju inte behövt stressa dit, utan komma dit senare istället.

 

I allrummet där vi satt och väntade träffade vi en kvinna som var där med sin syster som höll på att föda barn, hon hade också blivit igångsatt. TRE dagar tidigare :P hehehe, kanske inte det man ville höra om igångsättning.

 

Men äntligen fick vi ett rum. Och efter att ha väntat ännu mer, på läkaren som skulle bestämma vilken metod man skulle använda för att sätta igång allt, så fick jag min första dos. Av något man skulle dricka :)

Varannan timme skulle man få dricka det här så efter jag hade druckit första så gick jag och Andreas iväg och åt indisk mat på en restaurang längre bort.

 

Det var väldigt mysigt på något sätt, den här väntan.. för vi visste ju att vi "snart" skulle få träffa våran dotter. Spännande var det också och jag bara längtade tills jag skulle börja känna värkar!!

 

Redan när Andreas kom så berättade han att han hade ont i magen.. och det blev bara värre och värre :/ han trodde att han hade ätit något dåligt på lunchen för han var på toa hela tiden och spydde. Så den som hade ont i magen av oss två var Andreas. Eftersom han har diabetes, och blev matförgiftad ett år tidigare så illa så att han fick ligga på sjukhus i en vecka, var jag jätteorolig! Han tyckte att denna magontkänsla påminde om den gången.

 

Till slut så bestämdes det att Andreas skulle åka hem och sova, och komma tillbaka kl 6-7 dagen efter, eftersom det inte verkade vilja komma igång.

Så när jag hade tagit min tredje dos(?) så kom Johanna, och Andreas åkte hem.

Och oj vad jag grät där, det var inte kul :( jag ville ju inte föda barn utan honom!! Så där kände jag mig ledsen.

Men jag var ändå glad tack vare att Johanna kom! Bästaste hon.

 

Jag tänkte att jag inte ville ha någon mer dos, utan att jag ville ta en paus för att sova och fortsätta dagen efter. Men jag vet inte om jag sa det? :P iallafall så hade dom ingen tanke på att avbryta och fortsätta dagen efter. Så jag fick nu min fjärde dos att drickan.

 

En till säng rullades in så att Johanna också kunde ligga :) så att vi kunde sova tänkte jag..

Men här någon gång så började jag känna av värkarna lite. Jag tänkte bara "ååååååååååååh nej!" och "jaja, bara dom kommer igång på riktigt" typ :P

 

Jag får också ligga med CTG hela tiden här, eftersom bebisens hjärtljud är höga, så de vill hålla koll på dom. Detta blir tillslut lite jobbigt, för jag vill upp och stå för värkarna gör bara ondare och ondare.

Men när jag säger det så känns det som att ingen mer än Johanna (som ser på mig att det gör ont :D) tror på mig. Jag säger att jag vill ha väktabletter eller något.. men det får jag aldrig. Och jag fick säga till fler gånger om en värmekudde tills jag tillslut fick en (som inte ens hjälpte).

 

Det står i min förlossningsjournal att jag börjar få värkar kl 23.45 och att 00.13 etablerar dessa värkar.

 

Dom kommer in med äppeljuice och frågar om vi vill ha mackor.. Men jag vill ha lustgas, men det vågar jag inte fråga om. Eftersom jag kan prata så är det här inte på riktigt än, sa någon.

När en värk kommer så försöker jag andas sådär som jag har övat lite på, men det slutar med att jag spänner mig bara. Det jag gör när jag får en värk är att smeker min fot med min andra fot :P så det koncentrerar jag mig på.

 

Johanna ser lite rädd ut varje gång jag får en värk.. heheheheh. För hon ser verkligen att det gör ont.

 

Helt plötsligt knäpper det till och mitt vatten går (kl 01.50). Och där får jag PANIK i mitt huvud och i kroppen kanske, eftersom jag VET att det kommer gå fort nu. Och det värsta är ju att klockan inte är 6-7 = att Andreas inte är där än.

Jag säger att Johanna ska gå och hämta barnmorskorna för jag ligger fortfarande med CTG... ooooooch nu måste jag verkligen ståååååå upp.

 

Nu vet jag inte om dom kollar hur öppen jag är innan jag går och kissar? Men vi säger att jag ställer mig upp, och det känns som att jag ska gå av på mitten varje gång en värk kommer. Jag vill ha bedövning i ryggen!!!!

Det var hemskt på vägen till toan, herregud så ont det gjorde!

Jag var öppen 7 cm när dom kollade och nu får jag äntligen lustgasen, som inte tar bort någon värk.. men tillslut, när man har andats några gånger i masken, känns det så skönt i huvud och kropp så att man "glömmer" bort att det gör så ont. Tills nästa gång.

Jag hade frågat om ryggbedövning, men jag hörde redan på dom att jag inte kommer få någon sån bedövning. Jag fick för mig att dom låtsades att ringa på den där som sätter bedövningen? För dom sa bara jaja, vi har ringt nu.. så vi får se. Typ. Så jag kände mig arg på dom att jag inte fick bedövning tidigare :P

Där imellan säger jag åt Johanna att ringa hit Andreas också!

Jag känner nästan på en gång efteratt dom har kollat hur öppen jag är att det tryyyyyyycker.

Och då verkar dom inte heller lyssna... för jag fick säga det en gång till, och kanske en gång till efter det? Jag kommer inte ihåg :D

Men tillslut så fattar någon att det är krystvärkar, som börjar kl 02.14 (enligt journalen), och kl 02.22 är hon äntligen ute, och ALL smärta bara försvann!

 

Och herregud vilken känsla det var att få höra Olivia skrika, och att sedan få upp henne på bröstet! <3

 

Nu hann Andreas inte in... men såhär i efterhand känns det ändå rätt skönt att han slapp se mig ha så ont, och att "se" när hon föds, vilket inte kan vara en sådan skön syn med allt blod och så. Just det hade jag inte sett fram emot, för jag tycker det är lite äckligt med förlossningar. Blod, fosterfett och allt vad det nu är :P

 

Men, han kom någon minut efter och då fick han klippa navelsträngen.

Och jag är så GLAD att Johanna var med mig!!!

 

Lilla Olivia vägde 3050 g och var 50 cm lång <3

 

Efter ett tag fick vi en den här brickan med svenska flaggan, mackor, cider och varm choklad.

Och efter tag efter det så åkte vi till BB :)

 

Det gick långsamt i början och fort på slutet! Jag fick första dosen vid kl 18 tror jag, och 02.22 var hon alltså ute :)